Matchen mot Bollnäs är glömd. Kvar i minnet finns söndagens seger mot Broberg. Så fungerar bandyhjärnan. Isarna spolas alltid på nytt. De grönvita kan med stärkt självförtroende ta nästa skär på en blankspolad is hemma i Västerås om nästan tre veckor, fredagen den 10 februari mot Hammarby.

Då återstår tre matcher av elitserien och VSK har i praktiken inte så mycket mer att spela för. Det är en fördel att komma sämst fyra, då får man välja motståndare i kvartsfinalen bland lagen fem till åtta och får börja hemma och spela avgörande hemma. Kommer man bäst femma får man finna sig i att bli vald och får sämre matchförutsättningar.

VSK ligger femma och har fyra poäng upp till Bollnäs och Saik, och det är bara sex poäng kvar att spela om. VSK kan alltså räkna med att bli bäst femma. Slutspel blir det under alla omständigheter, nian Vetlanda ligger åtta poäng efter. Som läget är nu spelar det alltså mindre roll om VSK blir femma (mest troligt), sexa, sjua eller åtta. Vem vill välja VSK som motståndare? Jag gissar att såväl ettan som tvåan och trean väljer något annat lag än Mesta Mästarna, som alla tror har en växel kvar att peta i. Kvar blir alltså fjärde laget som då tvingas välja VSK, om än med hemmamatchfördel. Som det ser ut nu blir det Bollnäs.

Det hindrar förstås inte att VSK ska försöka vinna alla tre matcherna som kvar, förutom Hammarby är det Sirius borta och Saik hemma. Segrar behövs för självförtroendet.

Det såg vi i dag på eftermiddagen, när VSK växte i takt med målen och med det bestämda och säkra spelet i första halvlek. Med 4-0 i paus kunde de grönvita spela på säkerhet i andra halvlek och Broberg var aldrig nära. Stefan Edberg var tillbaka och firade med att raka in första målet efter hörntrassel. Tobias Holmberg gjorde två mål, Jonas Nilsson ett efter ett snygg frispelning av Emil Juhlén och Anders Bruun fick träff på en hörna.

Helt nöjd får man förstås aldrig vara. Alltför många passningar slarvades bort, särskilt efter paus, men det uppvägs av ett mer varierat anfallsspel än på länge. De överraskande diagonallyften in mot mitten var ett vapen som ideligen stressade Brobergs försvar.

Andreas Bergwall var bra igen. Karln gör en fantastisk säsong och blir ende VSK-are i det landslag som samlas i Sandviken om ett par dagar. Jag avslutar med en lagbild på det landslag som vann VM-titeln på Rocklunda 1997. Det var Bergwalls första VM. Det är tjugo år sedan!

Jag tror inte att någon enda av de andra i laget fortfarande spelar. Ni ser väl vilka de är?

Landslaget på Rocklunda 1997. Andreas Bergwalls första VM.
Landslaget på Rocklunda 1997. Andreas Bergwalls första VM.