Säsongens första toppmatch i ABB Arena. Fler än drygt tvåtusen borde ha kommit, de kändes fler eftersom parkeringarna var fulla kring arenan. De som kom fick se en bra bandymatch, en riktigt bra bandymatch mellan två av Sveriges och världens bästa lag.

Villa och VSK delade poängen, 5-5. Får väl sägas vara rättvist, i en match som svängde fram och tillbaka i ett tempo som var så högt att många spelare kroknade betänkligt i slutet av båda halvlekarna.

Det tar på krafterna att anfalla med många, sätta hög press med många och sedan hänga med hem med hela gänget för att försvara sig. VSK tycktes orka hur mycket som helst mot Bollnäs häromveckan, men mot Villa är det svårare. Defensiven kräver så otroligt mycket mer när Johan Löfstedt, Joakim Andersson och Johan Esplund, för att nu nämna några, kommer farande i hög fart med bländande teknik. Och skulle man råka få en hörna mot sig finns ju alltid den där envise lille David Karlsson där och klipper till som bara han kan. Två hörnmål ikväll.

Annars var det VSK som startade bäst, i alla fall målmässigt, 3-0 efter 35 minuter. 1-0 Ted Bergström (som gjorde sin bästa match för säsongen), efter en passning som Holmberg borde ha fått assistpoäng för. 2-0 efter en öppnade passning från Hermansson till Micke Olsson som sköt hårt i bortre från vänstervinkel, så 3-0 på en vänsterhörna där Tobias Holmberg äntligen fick träff.

VSK hade 13 hörnor, bara ett mål. Villa hade lika många men gjorde två mål. Dom har ju David Karlsson...

Micke Olsson jublar efter 2-0, och gratuleras av Simon Jansson, Robin Andersson och Oscar Gröhn.
Micke Olsson jublar efter 2-0, och gratuleras av Simon Jansson, Robin Andersson och Oscar Gröhn.

 

De grönvita hade vunnit matchen om dom orkat hålla tremålsledningen till paus, men först reducerade Joakim Andersson på en öppnande passning rakt igenom VSK:s mittförsvar, sedan pangade den där Karlsson in 2-3 i halvlekens sista minut.

Psykologiskt.

Sista tio före paus visade många spelare trötthetstecken. Simon Jansson såg riktigt slut ut. Det var första gången i år jag sett de grönvita slacka så tidigt.

De kom ut bättre efter paus och även om Villa förde matchen kunde VSK öka till 4-2 genom ett snyggt distansskott av Robin Andersson. Varför ser vi inte fler sådana skott?

Villa fortsatte driva på, Joel Broberg och Joakim Andersson kvitterade (bolluschlingen studsade oturligt på Oscar Gröhns knä och in) och den där evige pangpangaren Karlsson gav Villa ledningen med tolv minuter kvar.

Nu var båda lagen trötta. Bollar tappades och passningar missades men VSK gav inte upp och Magnus Joneby, vem annars?, höll sig framme på en halvchans och tryckte in boll, försvarare och målvakt i målet. 5-5. Sedan var båda lagen nöjda med vad de åstadkommit.

Dagens hedersgäst, Sören Boström, såg nöjd ut han också efter ha fått se sitt gamla lag för första gången på länge. Björn-Olle Forsberg, som alltid står på samma plats på läktaren, sa efteråt: "Vad ska du skriva nu då? Lika bra som 1972 var det väl inte." Jag tror han var med på den tiden. Nej, det här var inte VSK:s bästa match, men å andra sidan är ju Villa ett mycket bra lag. Om jag ska vara ärlig är dom till och snäppet bättre än de grönvita, som dock aldrig viker ner sig.

Och dom har säsongen på sig att få ihop spelet än mer. Tempot finns där, även om farten sög musten ur många ikväll. I sådan här matcher behövs viloperioder. Villa tog en sådan efter en timeout vid 0-3. I stället för att rusa med i vansinnestempo började de blåa vårda boll och vänta ut lägena på ett mer traditionellt sätt. Det gav resultat.

Henrik Kjellsson var bra i målet, backarna och halvorna skötte sig utmärkt trots de tre spelmålen bakåt, mitt och anfall slet uppoffrande i defensiven men det offensiva spelet blev till slut lidande på det höga tempot.

Sammantaget: VSK har något stort på gång. Tyvärr har väl Villa det också.

 

Patrik Sjöström fotskadad, Simon Jansson hemma för att han ska bli pappa och Mikael Olsson sjuk. Med tre så tunga pjäser borta är det svårt att spela bandy, särskilt mot Villa i lagets hemmaarena.

VSK var med i matchen delar av första halvlek, brände ett par bra chanser och kunde ha fått med sig oavgjort in i pausen. Men under de sista 45 var det bara ett lag på isen. Jonas Nilsson gjorde ett snyggt genombrott men missade, annars var det bara Villa. Det blev 6-2 till slut, kunde ha blivit mer om inte Andreas Bergwall gjort några idioträddningar.

Jag vet, man kan inte begära så mycket av ett så ihåligt lag, men litet mer energi hade jag väntat mig. Det är ju energin och defensiven som skulle bli det grönvita varumärket, var det tänkt, efter den övertygande segern mot Vänersborg. Men sista 30 i kväll var närmast uppgivna. Spelare hängde med huvudena, åkte hem i sakta mak och gav Johan Esplund, Daniel Andersson och de andra lugna och fria ytor att kombinera på.

Johan Esplund gjorde ett mål + en assist.
Johan Esplund gjorde ett mål + en assist.

 

Oscar Gröhn vände tillbaka nio gånger av tio, Simon Folkesson slog bort alla offensiva passningar, Jonas Nilsson och Tobias Holmberg glimtade till. Bäst, förutom Bergwall, var Jacob Bucht utan att för den skull komma i närheten av Villaspelarnas klass.

VSK är ett berg- och dalbanelag den här säsongen. I kväll hade man något att skylla på, men ändå. Litet mer kan man begära. Eller hur, Micke Carlsson? På VSK:s hemsida säger Stefan Edberg att "det var ganska jämnt". Ja, före paus. Men inte sedan.

Grattis Tillberga, förresten. Seger mot Vetlanda med 6-5! Med bara juniorer på avbytarbänken.

 

 

 


Jag trodde det skulle bli en bra match, det blev en bra match. VSK reste sig och spelade säsongens bästa bandy större delen av första halvlek. 3-0 mot Villa i paus var imponerande. Tempo, snabba passningar över mittplan, inga onödiga bolltransporter, till och med lyft. Och ett hörnmål, kors i innertaket.

Jonas Nilsson gjorde två mål och nådde 300. "Visar om inte annat att man håller på att bli gammal", sa han i en intervju på VSK:s hemsida. Simon Jansson var en gigant, för att inte tala om Stefan Edberg som var litet överallt på isen, och som dessutom klippte in högerhörnan som gav 2-0.

Jonas Nilsson i krock med en Villaspelare.
Jonas Nilsson i krock med en Villaspelare.

 

dsc_3926-johan-esplund
Johan Esplund.

 

dsc_3877-stefan-edberg-hornmal-villa
Stefan Edberg, längst till höger, får träff på hörna och gör 2-0.

 

Det såg bra ut också när Simon Jansson sköt 4-0 i början av den andra halvleken. En rockad mellan platserna på Jacob Bucht och Simon Folkesson var lovande, Bucht bra som högerhalv, Folkesson extra tung på defensivt mittfält.

VSK kunde ha avgjort där. Flera lägen, flera hörnor, ett par hårfina offsidelägen. I stället fick Villa utdelning på tre hörnor och alldeles mot slutet kvitterade Petter Björling. Snopet för VSK som än en gång misslyckades med att döda en match i slutminuterna, men på sätt och vis rättvist. Villa är ett bra lag, Johan Esplund elegant, även om de grönvita tog honom ganska bra många gånger, en gång så bra att kontringen öppnade för Jonas Nilssons andra mål.

VSK visade vad laget kan. När hörnskyttet stämmer kommer poängen. Eller hur, Patrik Sjöström? Det är nästan så man blir sugen att åka ner till Vänersborg på tisdag.

Jubel efter Simon Janssons 4-0.
Jubel efter Simon Janssons 4-0.

Först av allt, bandyvänner: Kom i tid i kväll, matchen mot Villa börjar redan klockan 18. Bandyn byter tid en timme för att slippa krocka med ishockeyn klockan 19 när VIK möter ett lag med det märkliga namnet Pantrarna.

Trots allt strul med spelet under seriens inledning är jag full av förtröstan inför kvällens match. En sann bandyvän är alltid full av förtröstan. De gamla isarna spolas alltid på nytt, de gamla skären skrapas bort, minnena förbleknar. I kväll möter Mesta Mästarna ett av landets bästa lag. Villa från Lidköping vid Vänern är just nu i en klass för sig tillsammans med de eviga svartklädda plågoandarna i Sandviken och ryssvärvningarnas Vänersborg.

Kommer ni håg att Lidköping en gång ville byta namn till Lidköping-vid-Vänern för att inte längre förväxlas med Linköping. Samma namnstil som Newcastle-upon-Tyne, ni vet. Det blev avslag.

Avslag blir det kväll också. Klockan 18. Villa kommer med alla sina toppnamn, som Esplund, Daniel Andersson och David Karlsson men saknar ett par skadade gubbar i gänget bakom de stora: backen Tobias Backman och duktige målvakten Jon Karlsson (målvakterna är förresten bättre överlag den här säsongen, eller hur?) .

VSK har alla spelbara. Mikael Olsson är tillbaka, Janne Rintala får vila.

Jag slutar med en publikbild från Studenternas 1993. Hur många i VSK-klacken för tjugotre år sedan är på plats ikväll, tro?

Den grönvita klacken 1993 när VSK vann finalen mot Boltic med 5-4.
Den grönvita klacken 1993 när VSK vann finalen mot Boltic med 5-4.