1

Vad säger man? Storförlust för Mesta Mästarna uppe i Edsbyn, 2-6, och målvakten Andreas Bergwall var bäst i laget! Det hade, kort sagt, kunnat bli generande stora siffror.

Ändå började VSK riktigt bra. Högt tempo, fina anfall, bra energi. Framåtandan kom av sig efter Edsbyns två hörnmål, först en oväntad kombination i straffområdet, sedan en kanon av Mattias Hammarström. Däremellan hann Stefan Edberg kvittera på ett skott i nättaket. Vad hade han däruppe att göra, förresten?

Edsbyn ökade till 3-1 på en kontring där VSK:s högerförsvar tycktes upptagna med att dricka vatten eller slipa skridskor. Ändå gav Simon Janssons 3-2 på smart pass av Ted Bergström hopp om en framtid efter paus.

Men därav blev intet. VSK försökte förvisso, men de breda och nästan alltid uddlösa anfallen med många inblandade lämnade stora ytor bakåt, som taktiskt spelande Edsbyn utnyttjade. Till slut var det som att se ett självspelande piano. VSK anföll, kom ingen vart, vände hem, bytte kant, kom ingen vart, spelade bakåt, kom ingen vart, varpå Anders Bruun fick slå de där nödvändiga lyften från alldeles för avig position långt ner i banan. En uddlös kökkenmödding av sönderlästa anfallsvarianter.

VSK hade en enda chans efter paus, när Mikael Olssons frispelades av Tobias Holmberg, men missade. Edsbyn hade desto fler och bjöds dessutom på ett extra friläge när annars suveräne Bergwall kastade ut en boll rakt i gapet på en röd anfallare.

Micke Carlsson brydde sig inte ens om att ta timeout efter 2-4. Kanske hade han ingenting att plocka fram den här gången. Ola Johanssons taktik hade segrat. Hans Edsbyn experimenterar inte längre med happy-go-lucky-offensiv utan har gått tillbaka till det försvarstäta och hembackande spel, med skickliga kontringar som länge var lagets signum.

VSK halkar nu närmare det nedre slutspelsstrecket. Nåja, så illa är det inte, men det vore ju bra för oss alla grönvita bandyvänner om säsongens berg- och dalbana kunde plana ut på en lagom hög nivå. Grattis förresten till Tillberga, som tog poäng av Bollnäs.

Jag pratade med gamle målvakten Uffe Carlsson före senaste hemmamatchen. Han var med när VSK var riktigt, riktigt nere. Det var för sextio år sedan, i mitten av 1950-talet, när VSK spelade två säsonger i division två och bland annat fick möta VIK, förstärkt med hockeyspelare, på Arosvallens bakgård, B-planen bakom huvudläktaren.

Kval till högsta serien mot Waggeryd på Arsovallens B-plan 1956.. Foto: Sven-Olof Strömberg.
Kval till högsta serien mot Waggeryd på Arsovallens B-plan 1956. Pontus Widén i mitten. Foto: Sven-Olof Strömberg.

 

Uffe var med den sista säsongen i tvåan som slutade med två vinster mot Waggeryd i kvalet till högsta serien. Låt oss avsluta med en av Sven-Olof Strömbergs bilder från matchen mot Waggeryd på B-planen med husen på Vallgatan i bakgrunden.

Nu var jag förstås alltför negativ. Så illa går det naturligtvis inte. Mesta Mästarna går till slutspel och då kan allt hända. Vi tänker positivt i stället och minns finalen i våras. Kommer ni håg det här?

Simon Folkesson jublar efter finalvinsten mot Villa.
Simon Folkesson jublar efter finalvinsten mot Villa.