Klyschor som i rubriken är bra att ha. Jag skulle också kunna skriva att VSK har kniven på strupen, efter att Sandviken kopplat greppet, eller ska man säga stålmännen håller på att skala gurkorna eller vad finns det för klyschor kvar.

Klart är att Saik vann med 6-4 i kväll.

Jag körde inte upp till Sandviken. Jag hade på känn att det skulle gå snett, jag erkänner att jag är en svikare. Den streamade sändningen på bandyplay. se var utmärkt. Bra kommentatorer, bra bild.

Jag minns hur det var i slutet av fyrtiotalet och på femtiotalet när pappa tog ner mig till VLT:s innegård på Stora gatan för att vi skulle följa bandylagets bortamatcher. Där inne på gården trängdes folk, nästan alla i hattar, nästan alla män, för att se hur redaktörerna inne i VLT-huset hängde upp gula löpsedlar i fönstret med resultaten i svart tusch.

Bandyvännerna samlades på VLT:s innergård för att följa bortamatcherna. Foto. Ernst Blom.
Bandyvännerna samlades på VLT:s innergård för att följa bortamatcherna. Foto. Ernst Blom.

 

Det gick ett sus genom hatthavet när en lapp ersattes av en ny och med nya besked om ställningen mellan VSK och Slottsbron eller Göta eller vad det nu var.

Nu kan man alltså följa alla matcher i streamad tv. Helt fantastiskt.

Kvällens match kunde, som sagt ha gått hur som helst. Så jämna är lagen. Resultatet går inte att överklaga, även om Simon Jansson borde ha gjort två mål på sina öppna lägen när matchen stod och vägde på slutet.

Saiks sista mål går inte heller att överklaga även om det borde ha dömts bort. Daniel Mossberg körde rakt på Andreas Bergwall - inte avsiktligt, men ändå. Bergwall fick en rejäl smäll, jag hoppas att gubbens nyckelben stod pall.

Ständigt denne Daniel Mossberg.
Ständigt denne Daniel Mossberg.

 

Resultatet står fast. Saik vann, men det hade lika gärna ha svängt åt andra hållet. VSK visade moral och fighting spirit när laget hämtade in underläge på underläge och till och med vände 1-2 till 3-2 i den andra halvleken.

Jag hoppas att junioren Niklas Gifting, ännu inte 19 år fyllda, hyllas för sin insats i det läget av matchen. Först jobbade han fram den hörna som Patrik Sjöström dundrade in, sedan petade han själv in ledningsmålet strax efteråt, efter en diagonalåkning av Oscar Gröhn.

Saik tilläts kvittera direkt och den andra halvleken fortsatte sedan att svänga på ett närmast osannolikt sätt. Daniel Mossberg gav hemmalaget ledningen, ständigt denne Mossberg, han svarade för två mål och ett målpass i kväll, Anders Bruun kvitterade ännu en gång på hörna innan de jagande grönvita missade sina chanser. Ingen hade kunnat protestera om VSK vunnit.

Men resultatet går inte att överklaga.

Nu är jag säker på att VSK vinner fjärde hemma på torsdag. Simon Jansson missar inte sådana lägen två matcher i rad, Tobias Holmberg kommer att spela som han gjorde i andra halvlek i dag, Gröhn kommer att växa ännu mer, Simon Folkesson också, Mikael Olsson kommer att få utdelning och domarna kommer inte att tappa greppet som de gjorde i slutskedet av matchen i dag när de visade ut folk litet hur som helst. Framför allt så kommer Jonas Nilsson tillbaka, revanschsugen och utvilad och börjar göra mål igen.

VSK behöver spets framåt. VSK behöver släppa bollarna snabbare och med bättre precision. Allt kan inte skyllas på en ovanligt hoppig is i Göransson Arena.

Mästarmötet fortsätter. Kvartsfinalen är långt ifrån över.

 

1

Torsdag eftermiddag. Dagen före första kvartsfinalen mot Saik. VSK tränar i ABB Arena, spelar tvåmål, nio mot nio. Högt tempo, intensiva pass. Micke Carlsson blåser bara igång och av spelperioderna. Annars säger han ingenting. Förutom ett snack med lagkaptenen Anders Bruun.

Lagkapten Bruun och tränare Carlsson funderar.
Lagkapten Bruun och tränare Carlsson funderar.

 

Alla är med, förutom Jesper Norrman, som åkt som en jojo mellan VSK och Västanfors. Jonas Nilsson är skadefri, liksom Janne Rintala. På isen finns också junioren Niklas Gifting som lyfts upp i A-truppen.

Under de korta pauserna får Andreas Bergwalls son Oscar skjuta på pappa, världens bästa målvakt genom tiderna. Var och varannan boll går in. Andreas suckar och stönar.

Oscar testar pappa Andreas.
Oscar testar pappa Andreas.

 

Efter tvåmål tränar dom hörnor. Patrik Sjöström smäller in en serie klockrena högerhörnor bakom Bergwall. Han ser ut att ha kommit igång.

Efter träningen ska Micke ge besked om laget. Två gubbar måste väljas bort. Bland seniorerna stod det mellan Nilsson och Rintala. Micke valde Nilsson. Kanske väntat, även om Rintala är användbar på fler positioner.

Stora överraskningen var att Micke valde junioren Niklas Gifting framför en annan junior, Rasmus Sjöström. Man får ju spela med fyra avbytare, varav bara två får vara seniorer. Rasmus är back, Niklas ytterhalv och mittfältare.

Ett spännande val. Micke Carlsson släpper fram en nykomling i en så viktig match som en kvartsfinal. Heders! Kan bara bli bra.

Senare på kvällen startade kvarstfinalerna med en förkrossande Villaseger över Vänersborg med 7-2. "Vår sämsta match för säsongen, P10-klass", sa Jocke Hedqvist till Bandypuls. Och uppe på Sävstaås i Bollnäs vann  Hammarby, inte oväntat för mig, över Bollnäs med 3-2, sista målet på hörna ett par minuter före slutet. Men i ärlighetens namn så tycks Bollnäs ha varit det bättre laget.

Patrik Sjöström tränar hörna.
Patrik Sjöström tränar hörna.

 

Vi hörs i morgon, förhoppningsvis efter matchen i Göransson Arena. Tips? Nej, jag tippar inte. Men nog såg Putte Sjöströms hörnor mäktiga ut...