3

Jag berättade häromdan om den märkliga finalen i den numera avsomnade Europacupen, i Mjöndalen 1998 mellan VSK och Vodnik. Ryske tränaren Vladimir Janko beordrade sitt lag att kliva av isen strax före slutet i protest mot de norska domarna. "Cirkus", sa Janko. VSK förklarades som segrare trots att matchen stod 5-5. Jag hade bare en dålig svartvit lagbild. Nu har jag hittat färgbilden. Men vem är nummer 14?

VSK:s lag i Europacupen 1998.
VSK:s lag i Europacupen 1998.

Här är ett försök att sätta namn på spelarna. Längst fram från vänster, Andreas Hammarbäck, spelaren med (tycks det) nummer 14 som jag inte minns, Ola Fredricson, Anders Hedlund, Ted Andersson, Samuli Niskanen, bakom dem: Pierre Roos, Mattias Larsson, Michael Carlsson, Johan Olsson, Andreas Bergwall, Thomas Liw (?) och Lars Gustafsson. Per Fosshaug står väl och snackar där bakom. De civilklädda reserverna till vänster är Johan Geibert och...? Ledartrojkan till höger är Sören Boström, Bosse Wiberg och Magnus Berglund. Hjälp mig med de saknade namnen.

Här är en bild från matchen. Inga åskådare. Palaver vid ryska målet. Per Fosshaug och Ola Fredicson i hetluften. Nummer 13 är väl Pierre Roos. Strax efteråt bröt Janko matchen. Lars Gustafsson närmast kameran.

Bandycirkus i Mjöndalen 1998.
Bandycirkus i Mjöndalen 1998.

Före matchen i söndags träffade jag Anders Carlsson. Han kallades "Änsen" när han stod i VSK:s bandymål. Det sägs att det var för att han hade en lättsam attityd till tillvarons mysterier, "än sen då". Kanske kallas han så fortfarande. Vännen Jan-Åke, som gjorde mig sällskap, tittade på Änsen och sa: "Du stod i mål, eller hur?". Änsen nickade. "Tog du nåt SM-guld?". Änsen log försynt och svarade: "Sex."

Det är inte alla som kan svara så. Vi pratade litet om ålder, höfter, knän och sånt som gubbar brukar prata om. Och om hur svårt det kan vara att resa sig om man ramlar omkull. Hur var Änsen som målvakt? Kom  han upp snabbt på skridskorna om han slängt sig ner på isen? Änsen replikerade: "Jag lade mig aldrig ner!". Det är förstås en sanning med modifikation, men Änsen var en sån målvakt som helst stod upp.

Anders "Änsen" Carlsson, till vänster, vann sex SM-guld med VSK.
Anders "Änsen" Carlsson, till vänster, vann sex SM-guld med VSK.

 

För mig är han historisk på ett annat sätt också. Han är den ende målvakt som jag sett spela forward - i Ryssland. Det var en minnesvärd match mellan VSK och Vodnik i den numera avsomnade Europacupen. Finalspelet avgjordes i Archangelsk. Både VSK och hemmalaget Vodnik var klara för kvartsfinaler när de möttes i det inledande gruppspelet. Men det var många tusen på läktarna och Vodniktränaren Vladimir Janko blev förvånad när Sören Boström lät flera VSK-are vila, bland dem Hans Elis Johansson. Boström satte in reservmålvakten och lät Änsen Carlsson spela forward för fylla ut laget. Respektlöst, tyckte Janko.

Änsen skrinnade på bra de få gånger han var isen. Jag minns inte om han rörde bollen. "Jodå", sa han i söndags. "Jag gjorde mål också." I straffläggningen, efter den oavgjorda matchen. När finalen spelades mellan de två lagen ett par dagar senare var Änsen på plats mellan stolparna igen. VSK vann med 5-4 i en dramatisk match som föregåtts av ett mutförsök mot de finska domarna, som jag kan berätta mer om nån annan gång (om ni mot förmodan inte läst min bok Om bandy vore livet).

När VSK mötte Vodnik i en Europacup i norska Drammen två år senare gav Janko igen för det han tyckte var en oförskämdhet i Archangelsk. Han lät sin egen målvakt spela mittfältare i gruppspelsmatchen mot VSK. Det bar sig inte bättre än att målvakten, som förresten hette Saveltev, drog på sig ett rött kort när han sopade till en VSK-are över halsen. Han fick stå över finalen. Det gjorde i och för sig inte så mycket, eftersom Janko bröt finalen strax före slutet när det stod 5-5 och VSK fått en hörna. Han manade ut sina spelare till omklädningsrummet. Janko gjorde det i protest mot de norska domare som han tyckte blåste i grönvit favör. Vodnik hade fått tio utvisningar. Till mig sa Janko: "Det här är cirkus! Förstår du? Cirkus!".

Ja, det var det förvisso. Men då var inte Änsen Carlsson med. Om jag minns rätt var det Andreas Bergwall som stod i målet. Han gjorde sin första säsong i VSK då. Det är arton år sedan.

Hur slutade finalen i Mjöndalen? Tja, VSK dömdes som segrare och jublade pliktskyldigt på en lagbild som jag har i källaren nånstans.

Lagbilden från 1998. risig kopia från boken Om bandy vore livet.
Lagbilden från 1998, risig kopia från boken Om bandy vore livet.