1

Torsdag eftermiddag. Dagen före första kvartsfinalen mot Saik. VSK tränar i ABB Arena, spelar tvåmål, nio mot nio. Högt tempo, intensiva pass. Micke Carlsson blåser bara igång och av spelperioderna. Annars säger han ingenting. Förutom ett snack med lagkaptenen Anders Bruun.

Lagkapten Bruun och tränare Carlsson funderar.
Lagkapten Bruun och tränare Carlsson funderar.

 

Alla är med, förutom Jesper Norrman, som åkt som en jojo mellan VSK och Västanfors. Jonas Nilsson är skadefri, liksom Janne Rintala. På isen finns också junioren Niklas Gifting som lyfts upp i A-truppen.

Under de korta pauserna får Andreas Bergwalls son Oscar skjuta på pappa, världens bästa målvakt genom tiderna. Var och varannan boll går in. Andreas suckar och stönar.

Oscar testar pappa Andreas.
Oscar testar pappa Andreas.

 

Efter tvåmål tränar dom hörnor. Patrik Sjöström smäller in en serie klockrena högerhörnor bakom Bergwall. Han ser ut att ha kommit igång.

Efter träningen ska Micke ge besked om laget. Två gubbar måste väljas bort. Bland seniorerna stod det mellan Nilsson och Rintala. Micke valde Nilsson. Kanske väntat, även om Rintala är användbar på fler positioner.

Stora överraskningen var att Micke valde junioren Niklas Gifting framför en annan junior, Rasmus Sjöström. Man får ju spela med fyra avbytare, varav bara två får vara seniorer. Rasmus är back, Niklas ytterhalv och mittfältare.

Ett spännande val. Micke Carlsson släpper fram en nykomling i en så viktig match som en kvartsfinal. Heders! Kan bara bli bra.

Senare på kvällen startade kvarstfinalerna med en förkrossande Villaseger över Vänersborg med 7-2. "Vår sämsta match för säsongen, P10-klass", sa Jocke Hedqvist till Bandypuls. Och uppe på Sävstaås i Bollnäs vann  Hammarby, inte oväntat för mig, över Bollnäs med 3-2, sista målet på hörna ett par minuter före slutet. Men i ärlighetens namn så tycks Bollnäs ha varit det bättre laget.

Patrik Sjöström tränar hörna.
Patrik Sjöström tränar hörna.

 

Vi hörs i morgon, förhoppningsvis efter matchen i Göransson Arena. Tips? Nej, jag tippar inte. Men nog såg Putte Sjöströms hörnor mäktiga ut...

 

 

 

Av olika skäl kan jag inte åka till Zinkensdamm ikväll. Jag saknar det. Zinken en mörk vinterkväll, utan snö och regn, är magisk. En ljusrektangel mitt i det brusande och bullrande livet på Söder i Stockholm. Sirener. Flygplan på inflygning. Hyreshus runt. Och alltid mycket folk.

Snacka om hatkärlek. Ibland har Hammarby vunnit smärtsamma segrar här, men ännu oftare har VSK vunnit, nästan alltid efter dramatiska matcher. Riktigt bra och spännande bandy.

Som journalist fick man klättra upp i en skakig fågelholk och tampas med sura vakter. Som vanlig åskådare har jag hellre trängts bland slagfärdiga stockholmare än i den grönvita klacken. Det beror nog på att det längre bakåt i tiden var bråk mellan klackarna. Inget kul alls. Det hör inte bandyn till.

Bråk var det på planen också, understundom. Särskilt när Per Fosshaug var i sitt esse. Jag minns med skräckblandad förtjusning hans duster med Larre Larsson, backen som lämnade VSK för Hammarby.

Jag minns hur illa jag tyckte om alla som flydde från VSK till Bajen. Andreas Westman, Jonas Holgersson, Göran Rosendahl. Och längre fram Lillis Jonsson, fast då hade han redan slutat i VSK en gång. Han återvände som ledare till Västerås, där han hör hemma. Det gjorde Westman också, och Holgersson tillfälligt.

Jag minns när Hammarby var som bäst, med X:et, Jesper Eriksson och de andra. Jag minns hur Bergwall stod i fel mål. Jag minns hur förtvivlat svårt VSK har haft med detta alltid kämpande gröna lag från Söder.

Jag hade, som sagt, gärna varit där ikväll, när Simon Jansson är tillbaka och ska vända ut och in på Hammarbyförsvaret uppbackad av Tobias Holmberg och de andra.

Jag får nöja mig med att försöka se matchen i efterhand på Bandyplay, denna utmärkta betaltjänst, som visserligen kan var hur krånglig som helst allt logga in på men som sedan fungerar utmärkt.

Heja Sport, som man så en gång i tiden!

Zinken.
Zinken.

 

dsc_8988