Patrik Sjöström fotskadad, Simon Jansson hemma för att han ska bli pappa och Mikael Olsson sjuk. Med tre så tunga pjäser borta är det svårt att spela bandy, särskilt mot Villa i lagets hemmaarena.

VSK var med i matchen delar av första halvlek, brände ett par bra chanser och kunde ha fått med sig oavgjort in i pausen. Men under de sista 45 var det bara ett lag på isen. Jonas Nilsson gjorde ett snyggt genombrott men missade, annars var det bara Villa. Det blev 6-2 till slut, kunde ha blivit mer om inte Andreas Bergwall gjort några idioträddningar.

Jag vet, man kan inte begära så mycket av ett så ihåligt lag, men litet mer energi hade jag väntat mig. Det är ju energin och defensiven som skulle bli det grönvita varumärket, var det tänkt, efter den övertygande segern mot Vänersborg. Men sista 30 i kväll var närmast uppgivna. Spelare hängde med huvudena, åkte hem i sakta mak och gav Johan Esplund, Daniel Andersson och de andra lugna och fria ytor att kombinera på.

Johan Esplund gjorde ett mål + en assist.
Johan Esplund gjorde ett mål + en assist.

 

Oscar Gröhn vände tillbaka nio gånger av tio, Simon Folkesson slog bort alla offensiva passningar, Jonas Nilsson och Tobias Holmberg glimtade till. Bäst, förutom Bergwall, var Jacob Bucht utan att för den skull komma i närheten av Villaspelarnas klass.

VSK är ett berg- och dalbanelag den här säsongen. I kväll hade man något att skylla på, men ändå. Litet mer kan man begära. Eller hur, Micke Carlsson? På VSK:s hemsida säger Stefan Edberg att "det var ganska jämnt". Ja, före paus. Men inte sedan.

Grattis Tillberga, förresten. Seger mot Vetlanda med 6-5! Med bara juniorer på avbytarbänken.

 

 

 

Först av allt, bandyvänner: Kom i tid i kväll, matchen mot Villa börjar redan klockan 18. Bandyn byter tid en timme för att slippa krocka med ishockeyn klockan 19 när VIK möter ett lag med det märkliga namnet Pantrarna.

Trots allt strul med spelet under seriens inledning är jag full av förtröstan inför kvällens match. En sann bandyvän är alltid full av förtröstan. De gamla isarna spolas alltid på nytt, de gamla skären skrapas bort, minnena förbleknar. I kväll möter Mesta Mästarna ett av landets bästa lag. Villa från Lidköping vid Vänern är just nu i en klass för sig tillsammans med de eviga svartklädda plågoandarna i Sandviken och ryssvärvningarnas Vänersborg.

Kommer ni håg att Lidköping en gång ville byta namn till Lidköping-vid-Vänern för att inte längre förväxlas med Linköping. Samma namnstil som Newcastle-upon-Tyne, ni vet. Det blev avslag.

Avslag blir det kväll också. Klockan 18. Villa kommer med alla sina toppnamn, som Esplund, Daniel Andersson och David Karlsson men saknar ett par skadade gubbar i gänget bakom de stora: backen Tobias Backman och duktige målvakten Jon Karlsson (målvakterna är förresten bättre överlag den här säsongen, eller hur?) .

VSK har alla spelbara. Mikael Olsson är tillbaka, Janne Rintala får vila.

Jag slutar med en publikbild från Studenternas 1993. Hur många i VSK-klacken för tjugotre år sedan är på plats ikväll, tro?

Den grönvita klacken 1993 när VSK vann finalen mot Boltic med 5-4.
Den grönvita klacken 1993 när VSK vann finalen mot Boltic med 5-4.