I går fick vi veta att Bengt Berglind lämnat oss. För oss bandyvänner är han mest känd som "Beggas". Han spelade högerhalv i det VSK-lag som tog guld 1960 efter att ha besegrat Sirius på Stadion med 3-1.

Beggas var en försynt man. Jag träffade honom sista gången för fem år sedan när han lyssnade på ett av mina föredrag om Västerås gamla historia. Jag vill minnas att han berättade att hade växt upp i arbetarbostäderna Gula villorna på Utanbygatan / Östermalmsgatan som ett av nio syskon. Men minnet kan svika mig.

Däremot minns jag honom bra från bandyplanen. En trygg och säger ytterhalv som alltid gjorde sitt jobb. Han fick inga jätterubriker, men han hade en given plats i finallagen 1959 och 1960.

VSK efter seriesegern 159. Foto: Åke V Larsson, Västerås stadsarkiv.
VSK efter seriesegern 159. Foto: Åke V Larsson, Västerås stadsarkiv.

 

På bilden syns han i nedre raden längst till vänster med den grönvita stickade luvan. Jag undrar om Beggas fick uppleva tiden med hjälm? Bilden är tagen på Rocklunda efter seriesegern i norrgruppen 1959 (eller var det södergruppen?). På den tiden var det två allsvenska grupper; seriesegrarna mötte varandra i finalen. Motståndarna det här året var Skutskär, ledda av den legendariske målvakten Bosse Nilsson som sägs ha dömt bort ett VSK-mål i finalen genom att ryta "Offside!" så att domarna inte vågade annat än blåsa. Det finns en annan skröna om att Bosse brukade ha en extra boll i fickan som han kunde plocka fram om det blev diskussioner om bollen var inne eller inte.

Skutskär vann hursomhelst finalen 1959 med 2-1 inför rekordpubliken 28 848 personer. Beggas Berglind fick vänta till året efter på sitt gud. Då var det "bara" 25 716 på Stadion.

Titta en gång till på lagbilden från Rocklunda. Bredvid Beggas i nedre raden: Henry Ohlsson, Solle Jonsson, Ove Almroth och Malte Eidhagen. Övre raden från vänster: Gucko Jansson, Nisse Wickman, Lill-Bissen Berglund, Sven-Erik Broberg, Bernt Wasberg och Nisse Andersson.

Till sist ett stort GRATTIS till Micke Carlsson, Simon Jansson och hela laget till alla priserna på gårdagens västmanländska idrottsgala! En jubelbild platsar alltid.

Måljubel mot Saik i tredje semin i våras.
Måljubel mot Saik i tredje semin i våras.

 

Tillägg på eftermiddagen

Jag var på bandykansliet. Vi pratade om Beggas. Då fick jag veta att Lennart "Fralle" Ferngren också gått bort, för några dagar sedan. Fralle kom in i laget finalsäsongen 1960 och var med om att vinna guldet. Han hjälpte klubben med att kolla biljetter i vändkorsen ända fram till i våras. I höst har jag saknat honom. Nu vet jag varför.

Beggas blev 82, Fralle 80. Jag tittar en gång till på lagbilden från 1959. De här spelarna är inte längre med oss: Beggas, Henry Ohlsson, Solle, Almroth, Broberg, Wasberg och Nisse Andersson.

3

Jag berättade häromdan om den märkliga finalen i den numera avsomnade Europacupen, i Mjöndalen 1998 mellan VSK och Vodnik. Ryske tränaren Vladimir Janko beordrade sitt lag att kliva av isen strax före slutet i protest mot de norska domarna. "Cirkus", sa Janko. VSK förklarades som segrare trots att matchen stod 5-5. Jag hade bare en dålig svartvit lagbild. Nu har jag hittat färgbilden. Men vem är nummer 14?

VSK:s lag i Europacupen 1998.
VSK:s lag i Europacupen 1998.

Här är ett försök att sätta namn på spelarna. Längst fram från vänster, Andreas Hammarbäck, spelaren med (tycks det) nummer 14 som jag inte minns, Ola Fredricson, Anders Hedlund, Ted Andersson, Samuli Niskanen, bakom dem: Pierre Roos, Mattias Larsson, Michael Carlsson, Johan Olsson, Andreas Bergwall, Thomas Liw (?) och Lars Gustafsson. Per Fosshaug står väl och snackar där bakom. De civilklädda reserverna till vänster är Johan Geibert och...? Ledartrojkan till höger är Sören Boström, Bosse Wiberg och Magnus Berglund. Hjälp mig med de saknade namnen.

Här är en bild från matchen. Inga åskådare. Palaver vid ryska målet. Per Fosshaug och Ola Fredicson i hetluften. Nummer 13 är väl Pierre Roos. Strax efteråt bröt Janko matchen. Lars Gustafsson närmast kameran.

Bandycirkus i Mjöndalen 1998.
Bandycirkus i Mjöndalen 1998.