Kalix hemma en fredagkväll. Ingen publikhit. Jag tog mig till arenan, inte bara för att jag numera är stolt innehavare av en säsongsstol på östra läktaren, utan för att jag vill se så mycket grönvit bandy jag kan.

Jag förstår dom som stannade hemma. Vi var inte ens tusen i hallen, där isen numera håller bättre när inomhustemperaturen sänkts från tio till sex grader. Riktigt kyligt på läktaren men det finns filtar för de frusna.

VSK vann med 4-1. Väntat. Inte mycket att säga om egentligen. Men det var sannerligen ingen bra match. Periodvis slog de grönvita bort varannan passning. Oskärpt. Slarvigt. Törs man säga oengagerat. Till och med en vanligtvis så säker herre som Anders Bruun var en säkerhetsrisk i den första halvleken.

Han rätade upp sig i andra, hela laget rätade upp sig när det såg som allra mest risigt ut och Kalix hotade att kvittera till 2-2. Förra säsongen så här års så hade VSK förlorat en sån här match.

I år räckte det med en kvarts skärpning och hux flux stod det 4-1. Micke Olsson visade vägen när han för en gångs skull fintade bort den annars bombsäkre liberon Olov Englund och vispade in 3-1.

Olov Englund och Björn Hellman stretade emot länge innan de fick ge sig.
Olov Englund och Björn Hellman stretade emot länge innan de fick ge sig.

 

Englund hade fram till dess varit säkerheten själv och avväpnat attackerande VSK-are med sitt lysande positionsspel. Typiskt nog var det Englund som tappade boll till Magnus Joneby och öppnade för Olssons kontring.

Vad kan man säga mer? Martin Landström gjorde två mål, hans första var hur elegant som helst när han plockade ner ett lyft från Ted Bergström och sköt förbi den duktige Björn Hellman i Kalix mål.

Filip Mörkdal stod i hemmamålet och fick pris som bäste VSK-are.

Finns det något lag som har två så bra målvakter som VSK? Jag tror inte det.

Avslutningsvis: The two Simons, Folkesson och Jansson saknades även i kväll. De får gärna komma tillbaka. Offensiven behöver mer tyngd och variation.

Jo, en sak till. Vad är det för vits att jobba fram hörnor om skyttet inte funkar? Tretton hörnor ikväll, noll mål.

1

Först så går det upp, sen så går det ner, så går det upp igen. VSK:s bandylag vet hur man får till rejäla svängar. I kväll var det uppåt igen, långt uppe i Kalix. i sju minusgrader inför 302 tappra betalande. De borde ha varit fler. Matchen blev riktigt bra.

Kalix körde inte med samma tokdefensiv som Gripen utan bjöd upp till spel, med givmilda ytor på den hårda och fina isen. De grönvita tackade och tog emot och briljerade med en provkarta på olika anfallstyper, särskilt före paus. Långt och halvlångt, distinkt, snabba spelvändningar, öppnande pass på kanterna, tjockt med folk i straffområdet när det vankades målchanser. En för alla, alla för en, precis som det ska vara.

Det blev 8-3 till slut, men Kalix bjöd till bra och kunde ha gjort ett par till. Nu sköt 27-årige Johan Sundquist alla tre hemmamålen och visade att han säkert spelar i ett annat lag nästa säsong. Kanske VSK är intresserat? Det finns förresten andra skickliga spelare i de sämre lagen som har ögonen på sig. Är VSK med i den framtida dansen kring Vetlandas guldkalv 23-årige Joakim Andersson, till exempel?

Ted Bergström gjorde tre mål i Kalix. Bilden är från hemmamötet i november.
Ted Bergström gjorde tre mål i Kalix. Bilden är från hemmamötet i november.

 

Nåväl, den dagen den glädjen. Bottenlaget Kalix var förstås ingen riktig värdemätare, som det brukar heta i sportens klichéspråk, men det måste ha varit skönt för de grönvita att hitta tillbaka till ett effektivt och koncentrerat spel igen, med alla aktiva, ja alla. Ted Bergström gjorde tre mål. Bara en sådan sak. Det lovar gott. Simon Jansson svarade för matchens passning när han öppnade med en boll bakom ryggen för Emil Juhlén. Och så fick vi se Tobias Holmberg dunka in en vänsterhörna.

Poängen var välbehövliga. VSK avancerade upp till femte plats, fyra poäng efter Bollnäs som svarar för motståndet på Sävstaås på fredag kväll. Det blir en match, jag lovar. Bortamatchandet avslutas med ett lika viktigt möte mot Broberg på söndag i Söderhamn. Efter det blir det två veckors VM-uppehåll och ytterligare några dagar efter det. VSK:s nästa hemmamatch låter vänta på sig till den 10 februari, tre veckor alltså, mot Hammarby.

Låt mig få avsluta med en bandygåta. Kolla in den här bilden.

När, var, hur?
När, var, hur?

 

Är det någon, förutom bildens ägare, som vet vilka spelarna är och vilket lag VSK möter? Jag lovar att svaret är minst sagt överraskande.

Jag återkommer om någon dag eller två.