Ja, det var för bra för att vara riktigt sant.

Efter den närmast sensationellt fina inledningen i fredags hankade sig VSK till final i Svenska Cupen idag, efter att med nöd och näppe besegrat Broberg på straffar i semifinalen i arla morgonstunden.

Om jag ska vara ärlig så hade VSK ingen riktig chans mot Sandviken i finalen nere i Lidköping. Det blev klara 3-0 till Saik.

I kommentarerna efteråt sa både Simon Jansson och tränaren Micke Carlsson att VSK mycket väl kunde ha vunnit matchen. Jag kan förstå synpunkten. Både 0-1 och 0-2 orsakades av defensivt slarv, mest flagrant vid första baklängesmålet när två försvarare missförstod varandra.

Repris från i våras: Ständigt denne Daniel Mossberg.
Repris från i våras: Ständigt denne Daniel Mossberg.

 

Visst missade VSK chanser, men det gjorde Saik också. Med bättre hörnskytte hade det blivit mer nerv i matchen. Men efter andra målet hade Saik full kontroll över tillställningen. Mossberg, Berlin, Edlund, you name it.

Målvakten Othén tog allt, frilägen, långskott och hörnor, men det var VSK:s unge inhoppare Filip Mörkdahl som fick priset som turneringens bäste målvakt. Roligt, och på många sätt välförtjänt. Han gjorde två idioträddningar i finalen.

VSK:s två inledande segrar med 6-0  x 2 mot Villa och Hammarby följdes av en smärtsam förlust mot Edsbyn med 1-6 i sista gruppspelsmatchen. VSK försökte nog, men innerst inne gick laget på trekvartsfart eftersom semifinalplatsen var klar.

Semifinalen mot Broberg blev bättre, men visade att försvaret är sårbart om inte alla hjälper till för att äta upp motståndarnas omställningar.

Martin Landström: bra i finalen.
Martin Landström: bra i finalen.

 

Roligast i finalen: Martin Landströms fartfyllda åkning som höll på att resultera ett par gånger. Hans bästa match under cupen.

Tråkigast i finalen: Simon Folkessons axelskada. Tacklingen såg inte farlig ut men Simon måste ha fallit illa. Dubbelt trist eftersom hans offensiva åkningar är en viktig del av den grönvita offensiven.

Simon Folkesson bars ut på bår med en axelskada i finalen.
Simon Folkesson bars ut på bår med en axelskada i finalen.

 

OK, det är förstås ingenting att skämmas för att förlora en final mot Sveriges just nu bästa lag.

Men en grönvit bandynörd vill se mer.

P.S. VLT hade en halvsida om VIK:s hockeymatch i lördagens papperstidning, men inte en textrad om att VSK skåpat ut två storheter som Villa och Hammarby i Svenska cupen. Ja, jag vet att det gick att hitta texter och inslag på digitala medier, men det gällde i så fall även för ishockeyn. Jag vill på inte sätt dissa livesändningar och slikt, men jag tror det är självmål om man behandlar papperstidningen som en sekunda vara. Det är ju fortfarande den som ger de största intäkterna.