På väg till kvällens hemmapremiär mot Sirius tänker jag på hur det var för sextio år sen, den 2 december 1956, när världens första konstfrysta bandybana invigdes på Rocklunda. Samma plats som dagens hall, men andra frysrör och med ammoniak som frysmedel. Jag minns hur det luktade utanför fryshuset mellan banan och Rocklundaskogen.

Visste ni att VSK var nära att flytta sitt allsvenska bandylag till Eskilstuna några år tidigare? Detta Eskilstuna som roffar åt sig elitlag från när och fjärran...

Så här var det. I jultid 1951 meddelade stadens styrande att VSK inte längre fick spela bandy på Arosvallens gräsplan. Is skulle i fortsättningen bara få spolas på B-planen, grusplanen, bakom den gröna huvudläktaren. Landets mest publikdragande lag, redan då Mesta Mästarna, skulle hänvisas till bakgården. Reaktionerna uteblev förstås inte och Göte Johansson berättade i boken om Arosidrottens historia hur proteserna växte och hur de ledande inom VSK:s bandysektion till och med reste till Eskilstuna för att diskutera en flytt till Tunavallen!

Makthavarna tog sitt förnuft till fånga och resultatet av demonstrationerna blev att Västerås stad framsynt satsade på konstfryst på Rocklunda. Vid invigningen regnade det, isen smälte sakta och bandybanan liknade mest korrugerad plåt. Ändå var fyratusen åskådare på plats för att se svenska landslaget besegra VSK med 3-1.

Isen blev förstås bättre med tiden, Rocklunda blev en klassisk bandyarena där till och med ishockeyn spelade fram till hallens invigning 1965. Hockeyrinken sattes upp på tvären över bandybanan vid norra kortsidan där en gigantisk läktare (och insatta läktare på isen) tog emot rekordpubliken 13 118 när Djurgården vann över VIK med 9-2 i december 1962. Jag var där då också.

Det är inte bara bandy som gäller. Bara nästan.

(inlägg publicerat 2 november 2016)

Invigningen 1956. Foto ur boken Arosidrottens 1000 år.
Invigningen 1956. Foto ur boken Arosidrottens 1000 år.