Onsdag kväll möter VSK Edsbyn. En toppmatch mot de svenska mästarna. Start redan kl 18 för att undvika krock med ishockeyn.

Gå dit, ni har inget annat val. Dels för att det kan bli en bra match, dels för att stötta VSK i det som ser ut att vara klubbens största ekonomiska kris på länge.

Pengarna har tagit slut. VSK Bandy lever på lånade pengar - från fotbollen! Det handlar om runt två miljoner kronor, exakta siffror lämnas inte ut, trots att bandyn nu går ut med tiggarbrev till företag och privatpersoner. Hjälp oss! Men några siffror vill man inte redovisa. Märkligt.

Simon Jansson var matchens lirare mot Edsbyn för ett år sedan.
Simon Jansson var matchens lirare mot Edsbyn för ett år sedan.

 

Vad har hänt? Jag tror så här. Hösten 2014 var VSK Fotboll på fallrepet, 2,5 miljoner i skulder och en rämnande styrelse. VSK Bandy erbjöd en hjälpande hand, delade med sig av marknadskrafter och satsade på en gemensam grönvit framtid. Johan Mjällby kom till stan och fotbollen vände uppåt.

Sen kom "Lindelöf-pengarna" och fotbollen var plötsligt på grön kvist, eller grönvit kvist om man vill vara lustig. Samtidigt gick marknadssidan knackigt. Tron på att 1+1 skulle bli 3 visade sig var naiv. Det blev inte ens 0,5, eller hur man nu ska uttrycka det.

Intäkterna från sponsorer vände tvärt nedåt, bandypubliken stannade hemma och två säsonger med "bara" kvartsfinaler spräckte optimistiska kalkyler.

Plötsligt stod bandyn där, utan pengar att betala ut till fotbollen enligt det marknadsavtal som klubbarna tecknat. Fotbollen gick med på att låna ut pengar, både en och två gånger, och nu rinner avbetalningstiden ut.

Samarbetet på marknadssidan har avbrutits. VSK Bandy har tagit tillbaka sina två säljare som tidigare även jobbade åt fotbollen, enligt avtalet med fördelning av intäkterna.

VSK Bandy ska behålla sina egna intäkter, problemet är att intäkterna inte längre finns där som de en gång gjorde. ABB, Länsförsäkringar, Ica och andra tidigare stora sponsorer har minskat sina åtaganden.

Och inom fotbollen höjs många hårda och oförsonliga röster i sociala medier. Bandyn har uppenbart, av somliga, setts som en storebror som försökt styra och ställa på eget bevåg. Rätt eller sant, det kan jag inte avgöra.

VSK Bandy ska alltså betala ett par miljoner till fotbollen innan året är slut. Annars kan fotbollen faktiskt sätta bandyn i konkurs.

Ingen tror väl att detta kan hända. VSK Fotboll begär VSK Bandy i konkurs! Vilka rubriker i Idrottssverige! I Sandviken hade kommunen gått in för länge sedan och hjälpt till.

Här sitter förmodligen kommuntopparna still i båten tills VSK Fotboll haft ett medlemsmöte nästa vecka. Oavsett vad fotbollen säger så måste bandyn se över sin organisation och sina utgifter. Finns det inga pengar så finns det inga pengar.

Å andra sidan behövs pengar (anställda) för att dra in pengar. Jag inser svårigheterna. Allt skulle må bättre av större öppenhet och ärligt redovisande av siffror.

Vad vi bandyvänner kan göra är förstås att gå på matcherna. Bidra med det vi kan. Om inte annat så köpa två korvar i stället för en, om jag får vara litet ironisk.

Vi har ett av världens bästa bandylag här i stan. Låt det förbli så. Alla måste hjälpa till. I den grönvita framtiden finns både bandy och fotboll.

 

1

Vad säger man? Storförlust för Mesta Mästarna uppe i Edsbyn, 2-6, och målvakten Andreas Bergwall var bäst i laget! Det hade, kort sagt, kunnat bli generande stora siffror.

Ändå började VSK riktigt bra. Högt tempo, fina anfall, bra energi. Framåtandan kom av sig efter Edsbyns två hörnmål, först en oväntad kombination i straffområdet, sedan en kanon av Mattias Hammarström. Däremellan hann Stefan Edberg kvittera på ett skott i nättaket. Vad hade han däruppe att göra, förresten?

Edsbyn ökade till 3-1 på en kontring där VSK:s högerförsvar tycktes upptagna med att dricka vatten eller slipa skridskor. Ändå gav Simon Janssons 3-2 på smart pass av Ted Bergström hopp om en framtid efter paus.

Men därav blev intet. VSK försökte förvisso, men de breda och nästan alltid uddlösa anfallen med många inblandade lämnade stora ytor bakåt, som taktiskt spelande Edsbyn utnyttjade. Till slut var det som att se ett självspelande piano. VSK anföll, kom ingen vart, vände hem, bytte kant, kom ingen vart, spelade bakåt, kom ingen vart, varpå Anders Bruun fick slå de där nödvändiga lyften från alldeles för avig position långt ner i banan. En uddlös kökkenmödding av sönderlästa anfallsvarianter.

VSK hade en enda chans efter paus, när Mikael Olssons frispelades av Tobias Holmberg, men missade. Edsbyn hade desto fler och bjöds dessutom på ett extra friläge när annars suveräne Bergwall kastade ut en boll rakt i gapet på en röd anfallare.

Micke Carlsson brydde sig inte ens om att ta timeout efter 2-4. Kanske hade han ingenting att plocka fram den här gången. Ola Johanssons taktik hade segrat. Hans Edsbyn experimenterar inte längre med happy-go-lucky-offensiv utan har gått tillbaka till det försvarstäta och hembackande spel, med skickliga kontringar som länge var lagets signum.

VSK halkar nu närmare det nedre slutspelsstrecket. Nåja, så illa är det inte, men det vore ju bra för oss alla grönvita bandyvänner om säsongens berg- och dalbana kunde plana ut på en lagom hög nivå. Grattis förresten till Tillberga, som tog poäng av Bollnäs.

Jag pratade med gamle målvakten Uffe Carlsson före senaste hemmamatchen. Han var med när VSK var riktigt, riktigt nere. Det var för sextio år sedan, i mitten av 1950-talet, när VSK spelade två säsonger i division två och bland annat fick möta VIK, förstärkt med hockeyspelare, på Arosvallens bakgård, B-planen bakom huvudläktaren.

Kval till högsta serien mot Waggeryd på Arsovallens B-plan 1956.. Foto: Sven-Olof Strömberg.
Kval till högsta serien mot Waggeryd på Arsovallens B-plan 1956. Pontus Widén i mitten. Foto: Sven-Olof Strömberg.

 

Uffe var med den sista säsongen i tvåan som slutade med två vinster mot Waggeryd i kvalet till högsta serien. Låt oss avsluta med en av Sven-Olof Strömbergs bilder från matchen mot Waggeryd på B-planen med husen på Vallgatan i bakgrunden.

Nu var jag förstås alltför negativ. Så illa går det naturligtvis inte. Mesta Mästarna går till slutspel och då kan allt hända. Vi tänker positivt i stället och minns finalen i våras. Kommer ni håg det här?

Simon Folkesson jublar efter finalvinsten mot Villa.
Simon Folkesson jublar efter finalvinsten mot Villa.

 

5

Jag undrar vad bandynestorn Ola Johansson tänkte när han såg VSK spela bandy i ABB Arena ikväll. Han kan knappast ha varit beredd på vad Edsbyn bjöds på. VSK överraskade med ett delvis nytt sätt att ta sig fram över isen.

Tre, fyra gubbar, ibland fem, fanns plötsligt längst därframme, beredda att hugga på de långa eller halvlånga lyft som slet sönder Edsbyns röda försvar gång efter annan. VSK lyfte mer under en period i första halvlek än vad laget lyft under hela serien hittills.

Jag utgår från att det var ett uttänkt drag.

Edsbyns målvakt är chanslös på Patrik Sjöströms straff som gav VSK ledningen med 5-1.
Edsbyns målvakt är chanslös på Patrik Sjöströms straff som gav VSK ledningen med 5-1.

 

Edsbyn, som fått beröm för att ha gått över till offensiv bandy á la VSK, fick se sig sönderkontrade. När VSK skaffat sig en ledning på ett par mål blev det förstås ännu lättare att spela, mot ett skadedrabbat Edsbyn som tvingades satsa framåt och som lämnade stora ytor för ystra grönvita spelare. I andra halvlek hade VSK-arna uppenbart roligt och vi fick se flera vackra bandymål. Fjärde målet var nog allra snyggast med en rad spelare inblandade innan Holmberg avslutade på Nilssons sista pass. Det blev 6-2 till slut.

Öppna ytor för ystra grönvita. Simon Jansson öppnar för Jonas Nilsson.
Stora ytor för ystra grönvita. Simon Jansson öppnar för Jonas Nilsson.

Nu blir det landslagsuppehåll i nio dagar. Två VSK-are är uttagna till fyrnationsturneringen i Trollhättan: Andreas Bergwall (som är tillbaka i blågult) och Simon Jansson.

Fram till nästa grönvita match får jag hitta på något annat att blogga om. Det blir inte så svårt. Jag ska plocka fram några minnen och gamla bilder. Redan nu kan ni ju fundera över den här bilden.

Var kan den vara ifrån?

Ett lag på väg hem, en gång för många år sedan.
Ett lag på väg hem, en gång för många år sedan.