1

Kvartsfinal två mellan VSK och Saik. Nästan fyratusen i ABB Arena. Min franske svärson, som säkert kan mer om bandy än någon annan från Auvergne, hade ännu inte sett VSK förlora på hemmaplan. Tyvärr fick han uppleva det idag.

Saik vann på en straff i sista minuten. Det hade kunnat gå tvärtom om Simon Jansson fått en hörna i anfallet innan. Jag hade svårt att avgöra situationen från min läktarplats, men de grönvita var övertygade om de blev bestulna på en hörna. I stället kontrade Erik Pettersson och fick en straff med sig.

Och så var den dan förstörd.

Alan Dzhusoev och Christoffer Edlund jublar över Erik Petterssons avgörande straffmål.
Alan Dzhusoev och Christoffer Edlund jublar över Erik Petterssons avgörande straffmål till 5-4.

 

Det var en märklig match, som natt och dag. Före paus spelade VSK enkelriktat och förutsägbart mot ett hembackande Saik. När två bra lag jobbar hem och spelar så säkert som i dag krävs det fasta situationer eller individuella misstag för att det ska bli mål. VSK tappade boll två gånger på egen planhalva och öppnade för två baklängesmål. Andreas Bergwall var ursinnig och sparkade skridsskoskydd omkring sig under den time-out som Micke Carlsson tvingades ta efter 0-3. Förutom bolltappen hade Daniel Mossberg dunkat in en hörna.

VSK hade ingenting. Allt defensivt jobb gjorde att ingen fanns spelbar för snabba omställningar. Inga lyft behövdes, eftersom det inte fanns någon att lyfta till.

Jag vet inte vad Micke sa i pausvilan, men VSK kom ut med nyslipade skridskor och en intensivt forecheckande anfallsbandy som fick Saik ur balans. Ted Bergström tog revansch för ett ödesdigert felpass i första halvlek genom att litet turligt få se en passning från vänstervinkel förvandlas till ett målskott via en touch. Sedan följde tre hörnmål, en retur från Holmberg, en variant av Jansson och en fullträff av Joneby och VSK hade förvandlat 0-3 till 4-3 på 20 minuter.

Det var nu som VSK borde ha tagit bort Daniel Mossberg i stället för att ge honom utrymme till revansch efter fjolårets snöpliga avstängning. Mossberg var bitvis lysande. Han hade gjort två av målen i första halvlek, nu kvitterade han på en vänsterhörna med åtta minuter kvar av ordinarie matchtid. Mossberg fick skjuta rakt framifrån, genom rus och mur och hela viddevitten.

Ständigt denne Daniel Mossberg...
Ständigt denne Daniel Mossberg...

 

Stefan Edberg fick tillfällig stopp på Mossberg.
Stefan Edberg fick tillfällig stopp på Mossberg.

 

När vi hade ställt in oss på ett avgörande i sudden fick Saik den där straffen på tilläggstid. Inte rättvist, men så är det ibland, om jag tillåts använda en klyscha så här på söndagskvällen.

Sex mål på fasta situationer säger det mesta om  matchen.

Plus i VSK till Oscar Gröhn och Stefan Edberg. Forne målkungen Jonas Nilsson var lika osynlig som hans kollega i Saik, Christoffer Edlund.

Nu väntar tredje matchen, i Göransson Arena på tisdag. Jag har en bestämd känsla av att VSK växlar upp i samma tempo som efter paus i dag. Det kan bli en sevärd historia. Känslorna blir allt hetare i detta bandyns mästarmöte.

Än är det långt från avgjort.

Jag har nån dag på mig att fundera på om jag ge mig ut på en ny roadtrip.