Vilken bandykväll! VSK vann med 6-4 och en femte och avgörande kvartsfinal väntar på lördag i Sandviken.

Idrott kan inte vara så mycket bättre.

För min del började det med att jag pratade om Erik Hahr på Birger Jonssons affärsnätverk nere på Lillåudden. Jovisst, den Birger Jonsson som en gång spelade bandy i VSK och som skickade in sjätte målet mot just Saik i SM-finalen på Rocklunda 1990. Hade han vetat att den fjärde kvarten skulle spelas denna torsdagskväll så hade han förstås inte kallat samman nätverket just då.

Jag pratade till fem i sju. Då fick jag skjuts av Anders "Anton" Olsson upp till ABB Arena. Jovisst, den Anton Olsson som spelade bandy för VSK på sjuttio- och åttiotalen, en lurig och teknisk spelare som aldrig fick spela hem något SM.

Det var mycket bandy, på olika plan i kväll.

När jag kom fram till arenan hade dom spelat sex-sju minuter. Inget av värde hade hänt. Stämningen var tämligen avslagen. Bara drygt tretusen på läktarna, jag hade väntat mig femtusen. Jag hade också väntat mig ett helt annat tryck i spelet. VSK försökte, och försökte men hittade inga nycklar in i Saik-låset. När sen Christoffer Edlund lirkade in 1-0 för Saik, litet turligt, kändes det riktigt besvärligt. Nästan hopplöst.

Magnus Joneby trängs mellan tre Saik-sköldar i den täta och länge jämna matchen.
Magnus Joneby trängs mellan tre Saik-sköldar i den täta och länge jämna matchen.

 

Men mot slutet av halvleken märktes att Saik-spelarna tröttnade. Det tar på krafterna att försvara sig mot VSK, som även utan skönspel har ett tungt manskap. Magnus Joneby kunde kvittera på en högerhörna med bara ett par minuter kvar att spela av första halvlek.

Redan där kändes det som om något var på gång. VSK hade fler växlar att lägga i och tempoökningen gav resultat efter sex minuter i den andra halvleken. Jacob Bucht, en av de bättre i kväll, tog sig in mot straffområdet, ditspelad av Tobias Holmberg, och prövade ett av de skott på halvdistans som vi sett för litet av. Joel Othén släppte skottet förbi sig och så ledde VSK.

Stämningen steg i takt med målen i andra halvlek.
Stämningen steg i takt med målen i andra halvlek.

 

Nu följde fem minuter när VSK spelade bättre bandy än någonsin i detta slutspel. Allt klaffade. Det var energi, finess och styrka. Jag hoppade av glädje på stolen, hallen kokade, nåja, litet överdriver jag, men det är inte var dag man får se VSK göra tre så snabba mål mot defensivskickliga Saik. Först bröt sig Patrik Sjöström in straffområdet efter en av sina patenterade uppåkningar och hakades. Han dundrade själv in straffen till 3-1 (starkt, eftersom han missade en straff före paus), sedan fick Oscar Gröhn en sådan där fullträff från vänster som han får med viss regelbunden oregelbundenhet. Pang upp i bortre krysset. Plötsligt ledde VSK med 4-1!

Jag trodde Saik skulle ge sig och spara krafter till på lördag, men laget lyckades komma tillbaka och till slut skapa en sådan där olidlig spänning som bara god idrott kan åstadkomma. Reducering till 4-2 av den långsamme men spelkloke ryssen Dzhusoev, utökat till 5-2 genom Janne Rintala (som alltså spelade även denna match och som gjorde det bra), 5-3 och 5-4 på straff och hörna genom Christoffer Edlund två gånger om. Det blev onödigt spännade, innan Ted Bergström solokörde in sista spiken, 6-4, i sista sekunden.

Tack, klacken! Avgörande match på lördag.
Tack, klacken! Avgörande match på lördag.

 

Ja, det var en match. Två bra lag. Urladdningar i andra halvlek. Hårt, men inget tjafs under överinseende av Sveriges bästa bandydomare, Ulrik Bergman. Jag hoppas att han får döma femte matchen också.

Då behövs rutin och lugn.

Ty det blir en fight, jag lovar. Jag törs inte tippa utgången, även om jag var rätt ute i dag när jag tippade 6-3 på nätverket. Saik på bortaplan blir ohyggligt svårt, även om VSK hittade tillbaka sitt fjolårsspelet i delar av andra halvlek i kväll. Mål från sex olika spelare visar på bredd.

Daniel Mossberg var inte lika dominerande, VSK såg till att han inte kom rättvänd alltför ofta. Mest oroande inför lördagen är att Christoffer Edlund fått fart på målskyttet igen.

Lördag kväll vet vi vilket lag som får möta Edsbyn. Villa möter Bollnäs i den andra semifinalen. Och när det är dags för final har lärkorna börjat sjunga på allvar. Bandy, det kan vara hur bra som helst.