Tillbaka på spåret igen

Jag var rädd för att Edsbyns urladdning i andra halvleken i fredags (5-0 på 45 minuter) skulle ha fått VSK-maskineriet att hacka på allvar. Jag var rädd att höstens sensationellt fina spel snart skulle vara ett minne blott.

Ack vad jag bedrog mig. Pessimisten i mig har alldeles för lätt att ta överhanden. Dagens match hemma i ABB Arena mot alltid lika farliga Hammarby blev en uppvisning med högklassig bandy.

Full fart från början, sex mål i första halvlek, 3-3. Smickrande siffror för Hammarby som fick ett par tämligen enkla mål. VSK:s mål var desto läckrare. Simon Jansson tog sig ner till kortlinjen nästan varje anfall, han snirklade längs linjen, han skar in framför mål och han passade till två mål, ett pass till Joel Engström före paus, ett pass till Tobias Holmberg efter paus.

Däremellan hann han med att panga in ett eget mål och fixa en straff.

Simon Jansson var enastående, jag har aldrig sett honom så bra, så dominerande i en match. Jag brukar gnälla på att han håller bollen för länge ibland, till och med ganska ofta, men idag kunde jag bara buga och bocka. Vilken bollkontroll! Landslagskollegan Christoffer Fagerström kom inte upp i tillnärmelsevis samma nivå.

Simon Jansson snurrar. Christoffer Fagerström längst till vänster.

När sen alla andra grönvita offensiva pjäser levererar samtidigt så blir resultatet enastående, som sagt. Kvicksilvrige och hårdskjutande lille Joel Engström fick göra sin andra match från start som ersättare för skadade Robin Andersson. Joels första halvlek var överraskande bra, han fanns på plats och slog in kvitteringen till 1-1 och han kanonsköt 3-2 ur vänstervinkel. Vad månde bliva?

Joel Engström gjorde två mål.

Tobias Holmberg kom tillbaka med besked efter sjukdomsfrånvaron. Ett mål och en assist och ett gediget spel. Martin Landström blixtrade till med sin skridskoåkning och eleganta teknik, ett mål och en assist även från hans klubba.

Jag var orolig för backlinjen, som låtit sig luras av lyft förbi Stefan Edberg de senaste matcherna. Antingen har han tagit för litet djup eller så har han missat chanser att ställa anfallarna offside. Det där är avvägningar som en libero alltid måste göra, det är han som styr backlinjen. Hammarby visste förstås om det där och lyfte fram Fagerström till 1-0 precis på det sätt som jag befarade. Det började alltså riktigt illa.

Men efter det var det slut med lyckade lyft. Edberg höll ihop backlinjen föredömligt och jag vet inte hur många hörnor Rasmus Sjöström blockerade. Han måste ha varit alldeles blåslagen efteråt.

Tobias Holmberg rusar på eventuell retur men Måns Engströms straff sitter snyggt till vänster om Patrik Hedberg.

Henrik Kjellsson släppte in två vinkelskott, som alltid är svåra och som vi på läktaren alltid tycker att en målvakt ska ta. Men både Adam Giljam och Ilja Grachev är duktiga skyttar så vi på läktaren ska nog hålla tyst. Särskilt som Kjellsson excellerade i en serie fina räddningar, och krönte insatsen med att rädda en straff från Fagerström.

Kjellsson har nu räddat tre straffar på raken. Något slags rekord?

VSK:s andra halvlek var mäktigt tung. Hammarby orkade inte hänga med, och när Magnus Joneby dunkade in en högerhörna till 7-4 var matchen körd. Jag tror VSK hade missat åtminstone femton hörnor sedan i fredags innan Jonebys mål.

Som någon skrev på Facebook: "När Joneby gör mål på hörna vinner VSK."

Tack än en gång för underhållningen, VSK. Fortsätt så här och publiken kommer tillbaka. I dag var det 2 567 i ABB Arena. Helt OK, men vi kan vara ännu fler. Här bjuds ju på världsbandy.

J