Annandagsbandy, klassiker eller?

Annandagsbandy har varit en av bandyns publiksuccéer genom åren. En tradition värd att vårda ömt för en sport med minskande publiksiffror. Helst ska det bjudas på derby, då kommer publiken. När VSK mötte Tillberga för två år sedan kom över 5 500 till ABB Arena.

Sådana intäkter behövs, inte bara för VSK med sin krisande ekonomi.

Vad gör då Svenska Bandyförbundet? Jag vet inte. Förbundet tycks snarare förminska än förstärka Annandagsbandyn. Annandagen ska vara publikmatchernas dag. Om det inte går att fixa ett bra derby så måste man hitta något annat. Inget slår en match mellan VSK och Hammarby. Ingenting. Supportrarna skulle klättra över barrikaderna för att få se de två grönvita lagen göra upp på Annandagen.

Men Bandyförbundet struntar i det. Förbundet väljer att hålla fast vid derbytanken och matchar Hammarby mot jumbolaget Tellus. Kul för Tellus kanske, men inte för bandyn. En match mellan VSK och Hammarby i Västerås eller på Zinkensdamm skulle dra mångdubbelt fler åskådare och massmedial bevakning.

Klacken under en annandagsmatch mot Tillberga.
Klacken under en annandagsmatch mot Tillberga.

 

Här hemma i ABB Arena får serieledande VSK hålla till godo med IFK Motala. Inget ont om Motala, men någon publikmatch är det sannerligen inte, i en tid när VSK behöver så många publikmatcher som det överhuvudtaget är möjligt.

Och hur tänkte Bandyförbundet när det i sin vishet lade en match mellan iskalla Falu BS och VSK en fredagskväll i Luciatid i ABB Arena. Det krävs en hardcore-supporter för att ta sig till arenan en sådan fredag. Ett vällovligt men väldigt blygt Luciatåg runt isen i pausen bidrog till känslan av hjälplöshet på de tunt befolkade läktarna.

Bandyförbundet behöver tänka om, tänka nytt. Det täta matchandet förra veckan, på hopplösa publikdagar, var ett resultat av ett långt uppehåll för att landslaget skulle spela en turnering i Rättvik, av alla platser. Bra för Rättvik, kanske, att i demokratins namn få ta del av bandyns världsartister. Men hur kul är det för ryssarna att flyga många hundra mil för att spela inför några hundra åskådare i en ekande plåtlada vid Siljans strand?

Heders åt spelarna som bjöd till så gott de kunde. Jag minns med nostalgiskt vemod den Rossija-turnering (lilla VM) som för inte alltför länge sedan ordnades på platser med storpublik i de ryska bandyfästena i december.

Heders förresten också åt VSK som fortsatt att spela lysande bandy trots usel säsongsplanering och krisrubriker om ekonomin. Jag upprepar vad jag sagt tidigare under säsongen. Detta ”nya” VSK kan bli hur bra som helst. Jag skriver detta före fredagsmatchen mot Hammarby, men jag har ingen anledning att tro att betyget blir sämre efter den.

Ted Bergström gjorde fyra mål på lillbrorsan Max i dubbelmötet mot Falun.
Ted Bergström gjorde fyra mål på lillbrorsan Max i dubbelmötet mot Falun.

 

Det grönvita spelet har nått oanade höjder. Spelarna kan vända ut och in på sig själva i alla lägen, åt alla håll, med bollen under kontroll och det finns alltid, ALLTID, någon att lämna över bollen till för att få fortsatt snurr i letandet efter en väg framåt. Alla är med, alla är spelbara, alla VILL och orkar vara spelbara.

Så ska bandy spelas. Jag nämner inte defensiven, det räcker med att säga att den är bra. Och inser ni, kära bandyvänner, hur bra Jesper Hermansson har blivit? Han finns på rätt plats i defensiven, han sätter igång spelet med enkla säkra passningar och han finns med i anfallet vid utvalda tillfällen. Hans två öppnande passningar fram till de två första målen mot Falun i tisdags var värda avgiften till Bandyplay.

Så var det då det här med Annandagsbandyn. Slå vakt om traditionen. Prata om den, skriv om den och gå på matchen, de grönvita spelarna är värda en större publik. Jag tror mig kunna lova full koncentration även mot Motala.

Visste ni förresten att det var ett VSK på fallrepet som indirekt var anledningen till att Annandagsbandy startade? Det hände sig på den tiden, i december 1956, att Västerås hade fått landets första konstfrysta bandybana på Rocklunda. När den allsvenska serien drog igång på Nyårsafton (serierna startade aldrig tidigare förr i tiden) gick det käpprakt åt skogen för det lag som redan då kunde titulera sig Mesta Mästarna.

När allsvenskan var slutspelad efter sju (!) matcher, man spelade enkelserie i två allsvenska grupper, hade VSK bara skrapat ihop fem poäng och skulle flyttas ner till division två. Då räckte Bandyförbundet ut en hjälpande hand: en allsvenska utan tillgång till landets enda konstfrysta bana var ingen riktig allsvenska.

Pontus Widén lämnar isen i Lesjöfors 1957 när VSK förlorade med 3-9 och åkte ur allsvenskan..
Pontus Widén lämnar isen i Lesjöfors 1957 när VSK förlorade med 3-9 och åkte ur allsvenskan.

 

Därför utökades de två grupperna från åtta till tio lag vardera, VSK fick stanna kvar i högsta serien, och spelprogrammet utökades med en premiäromgång redan på Annandagen, trots protester från Svenska kyrkan. Fösta matchen enligt den nya ordningen spelades julen 1957. VSK mötte Örebro på Rocklunda inför över 9 500 åskådare på Rocklunda. Örebro vann, men det behöver vi inte orda så mycket om.

VSK klarade sig kvar efter räddningsaktionen och säsongen efter spelade Grönvitt final på Stockholms stadion igen. En ny era hade börjat.

Annandagen var premiärdag några år efter det, men från 1961 startade serien före jul. Annandagsbandyn har dock fortsatt som ett begrepp, nästan lika starkt som SM-finalen. Låt det så förbli, snälla bandyförbund. Men tänk efter vilka matcher ni planerar in.

Vi syns i ABB Arena Syd!