Vetlanda hade inte mycket att sätta emot när VSK stundtals spelade vacker anfallsbandy på fredagskvällen. Det blev 8-2 till slut, och det kunde ha blivit mer även om VSK tröttnade märkbart i slutet av båda halvlekarna.

Vetlanda gjorde en halvhjärtad match. Smålänningarna hade redan säkrat slutspelsplatsen och kunde varken komma uppåt eller nedåt i tabellen. De två landslagsspelarna Joakim Andersson och Johan Löfstedt saknades. Andersson var avstängd, Löfstedt vilade efter Rysslandsäventyret.

Så om vi ska vara ärliga var matchen ingen riktig värdemätare på den grönvita formen. Även om Martin Landström gjorde fyra mål mot sina gamla lagkamrater.

Martin Landström gör ett av sina fyra mål på David Borvall.
Martin Landström gör ett av sina fyra mål på David Borvall.

En match återstår i serien, borta mot Kalix på tisdag, ett Kalix som inriktar sig på kval och, likt Vetlanda, inte har viktiga poäng att spela för. Om VSK vinner, vilket är troligt, har laget nått den så åtråvärda fjärdeplatsen med allt vad det innebär med hemmaplansfördel i kvartsfinalen. Villa har samma poäng, men möter Hammarby som fick storstryk av Sandviken och nu bara har en poäng upp till VSK. Villa eller Hammarby, eller båda, tappar alltså poäng på tisdag och, simsalabim så är VSK förbi.

Kvällens stora stund i ABB Arena på fredagskvällen kom efter slutsignalen, när Andreas Bergwall tog sin nyligen hjärtopererade son Oscar i famnen och skrinnade ett ärevarv, till publikens och till Oscars stora förtjusning.

Oscar med pappa Andreas.
Oscar med pappa Andreas.

Livet är inte bara bandy.

Heja Oscar!

Jag stampade så gott det gick för att hålla värmen. Det var bitande kallt på Sävstaås bandyplan utanför Bollnäs, längs vägen mot Edsbyn av alla platser. Granarna stod snötyngda utanför, vedkorgar rykte, bandykorven ångade i de tolv minusgraderna.

Matchen mellan Bollnäs och VSK var nästan slut. Det stod 2-2. VSK fick en sista hörna, från vänster. Laget behövde den andra poängen i kampen om den fjärde platsen som ger så viktiga fördelar i slutspelet.

Patrik Sjöström kvitterar på hörna.
Patrik Sjöström kvitterar på hörna.

Putte Sjöström, som både gav VSK ledningen på straff och kvitterade på hörna skjuter inte från vänster. Det gör däremot Anders Bruun. Han fick självklart rus på sig och kanske var det därför Tobias Holmberg, som också skjuter från vänster, flyttade över och ställde sig längst bort. Det blev en klassisk långhörna, bollen gick förbi Bruun till Holmberg som fick bra skottfält, och bra träff.

Bollen sköt iväg genom i den smällkalla hälsingenatten. Bra höjd. Mål där, och VSK hade passerat Villa som samtidigt förlorade med fyra mål några mil längre västerut, i Edsbyn.

Men bollen gick inte i mål, den dunkade i ribban så det hördes över hela den gulbleka isrektangeln. Sekunderna senare blåste domaren Ulrik Bergman av och jag stapplade bort mot parkeringens gigantiska snövallar. Det sista jag såg var Tobias Holmberg som stod mitt på planen och tittade upp mot den kolsvarta natthimlen.

Satans ribba.

Holmbergs skott har just träffat ribban ovanför Niklas Prytz.
Holmbergs skott har just träffat ribban ovanför Niklas Prytz.
Tobias Holmberg tittar upp mot natthimlen.
Tobias Holmberg tittar upp mot natthimlen.

Nu är det två matcher kvar. Vetalanda hemma fredag, sedan Kalix borta. Villa har Tillberga hemma, två givna poäng, men sen Hammarby borta. Tappad poäng där och VSK är förbi. Hammarby ligger tre poäng före men kan nolla på sina avslutande matcher mot Sandviken och Villa.

Hoppet lever, trots ribban på Sävstaås.

Simon Jansson drev på men borde passa oftare innan han kör fast.
Simon Jansson drev på men borde passa oftare innan han kör fast.

Varför har VSK klart sämst målskillnad av alla topplagen? En förklaring gavs på onsdagskvällen i Bollnäs. Laget har svårt att göra mål på lag som Bollnäs, som bara anfaller med ett par man och som hela tiden håller tätt i mitten bakåt. Simon Jansson drev på och försökte och försökte och försökte. I andra halvlek tråcklade han sig hela vägen fram på högerkanten, längs kortlinjen, in framför mål men lyckades träffa nån skridsko i det sista avgörande ögonblicket.

Mål där, och han hade varit förlåten för alla de gånger han borde ha passat i stället för att tråckla vidare.