Bandyderby i morgon kväll. Fredag. VSK mot Tillberga. Förra årets match vid samma tid bjöd på en av den lokala bandyns största sensationer: lillebror Tillberga vann med 3-2 inför 3 500 åskådare. Jag kommer aldrig att glömma det.

VSK tog revansch på annandagen, men förlusten i början av december visade hur skakigt VSK var till och från under förra säsongen. Fredagens match kan knappast bli en upprepning, VSK är alldeles för bra i år, Tillberga på tok för dåligt. med en tunn spelartrupp, där gamla veteraner får hoppa in för att fylla ut luckorna, och med en skakig ekonomi som står under uppsikt av Bandyförbundet.

Derbyt kan bara sluta på ett sätt. Eller...?

Nu över till det där med frågan om jag är en stofil som inte förstår mig på hur bandyn tänker för att locka folk. Bandyn behöver tänka nytt, publiksiffrorna är inget att skryta med trots att elitserien håller hög klass, några lag undantagna.

Premiärmatchen på Rocklunda den 2 december 1956. Landslaget vann med 3-1 över Västmanland.
Premiärmatchen på Rocklunda den 2 december 1956. Landslaget vann med 3-1 över Västmanland.

 

Titta på bilden här ovan, det är en bild jag haft länge i min samling. Jag vet inte vem som tog den. Det kan vara en bild från VLT, troligen är det väl det. Bilden är mer än sextio år gammal, från 1956 när Rocklunda invigdes. Världens första konstfrysta bandyis.

Jag såg öppningsmatchen, jag har sett bandy regelbundet sedan dess, i mer än sextio år alltså. Jag borde ha mandat att tycka till. Alltså. Till saken.

Jag förstår inte hur VSK kan tillåta att matchspeakern får konkurrens av en andra inofficiell speaker. Det stör mig inte när denne andre speaker pratar och intervjuar före och efter match och i pausen. Det är bra, det är utmärkt, så länge han håller sig inom tidsramarna och inte tvingar den ordinarie matchspeakern att gå in och störa spelet när matchen dragit igång för att hinna med de reklambudskap som måste ut i högtalarsystemet.

En sådan folklig extraspeaker är alltså helt OK så länge snacket sker utanför spelet.

Men jag tycker INTE det är OK när denne speaker plötsligt lägger sig i händelserna på isen och ropar till exempel "Andreas Bergwall!!" när målvakten gjort en bra räddning eller "Ted Bergström!!" när Ted gjort mål. Om det nu var Ted som gjorde målet. Den ordinarie matchspeakern kommer ju litet senare med det officiella kungörandet efter besked från domaren.

Så har det alltid varit och så tycker jag det ska förbli. Ingen annan än speakern ska lägga sig i spelet , och ingen ska tala om för mig att Bergwall gjort en snygg räddning. Sluta, snälla.

Vad tycker ni? Är det jag som inte är med min tid? Är jag för insnöad på hur det varit? Inser jag inte att bandyn måste förnyas?

Säg gärna vad ni tycker när vi ses i ABB Arena i morgon kväll. Men knuffa inte på mig för då ramlar jag omkull.

Gamla bandystofiler har ibland svårt med balansen.

För övrigt vill jag se ett bättre hörnskytte från VSK. När smällde Putte Sjöström in en hörna senast? Pröva gärna en variant igen, förresten. Ni har ju några på lager har jag sett. Jag låter mig gärna överraskas. Bandy, det är fint det.

Storpubliken fick uppleva bandyhistoria förra året.
Storpubliken fick uppleva bandyhistoria förra året.

 

 

 

Bandy kan spelas på olika sätt. I kväll bjöd VSK och Villa på en tät och defensivt koncentrerad match, utan glänsande skönspel men med spänning och, inte minst, med engagerade spelare.

VSK vann rättvist, det säger jag inte bara för att jag är grönvit i själen utan för att VSK var det bättre laget sett till matchen som helhet, 14-4 i hörnor säger en hel del.

Annars var det Villa som började med mycket boll, VSK backade hem och tjurrusade inte som brukligt. Bergwall räddade ett friläge från Felix Pehrsson, annars hade Villa knappt en chans. VSK hade desto fler, när laget flyttade upp spelet efter den första kvarten.

Men det stod 0-0 i halvlek. Ovanligt för två så offensiva lag.

Simon Folkesson till attack. Foto: Maxim Thoré.
Simon Folkesson till attack. Foto: Maxim Thoré.

 

Efter paus tryckte VSK på, med tungt kantspel och med ständiga utmaningar även centralt av Simon Jansson - och av Robin Folkesson som måste ha gjort sin bästa match i den grönvita tröjan. Tung, stark, elak.

Robin Folkesson gjorde sin bästa mach i Grönvitt.
Robin Folkesson gjorde sin bästa mach i Grönvitt. Foto: Anders Lif.

 

Villa tog ledningen, men VSK kvitterade på en patenterad uppåkning, nu från vänsterkanten, av Mikael Olsson och tog ledningen när Ted Bergström påpassligt knackade in ett inspel från vänster.

När sedan Stefan Edberg äntligen fick träff på en högerhörna trodde vi nog att matchen var avgjord, men det blev nervdaller på slutet när Villa reducerade och satsade allt på en kvittering. Man väntade nästan att tränaren Johan Sixtensson skulle hoppa in själv för att driva på.

VSK red ut stormen och gjorde exakt det som krävdes för att döda matchen. Inga onödiga offensiva utflykter, tätt, tätt bakåt. Koncentrerat. Uppoffrande. Det var länge sedan jag såg VSK kriga på det här sättet.

Typiskt uppoffrande försvarsspel. Jacob Bucht och Patrik Sjöström täcker skottet från Jesper Eriksson.
Typiskt uppoffrande försvarsspel. Jacob Bucht och Patrik Sjöström täcker skottet från Jesper Eriksson. Foto: Anders Lif.

 

Rasmus Sjöström var säkerheten själv som högerback och fick, något oväntat, priset som VSK:s bäste spelare. Kul för Rasmus som visade stort självförtroende.

Bergwall gjorde en kanonmatch i det tysta bakom backlinjen. Mittfält och anfall hade tydliga order att aldrig sluta tänka på defensiven.

Bra så.

På fredag blir det mera av champagnegalopp, i säsongens första derby mot Tillberga. Jag ser redan fram mot det.

P.S. Som ni ser har jag fått bilder från Maxim Thoré idag också. De är hur bra som helst. Jag tar mig friheten att på publicera ett par till. Håll till godo:

_DSC4281_preview[1]
Jubel efter Mikael Olssons kvittering. Foto: Maxim Thoré.
Villas duktige målvakt Jon Karlsson deppar. Foto: Maxim Thoré.
Villas duktige målvakt Jon Karlsson deppar. Foto: Maxim Thoré.

 

2

Jag hade gått ner i viloläge i bandybloggen när Maxim Thoré undrade om jag ville ha en bild från Zinken i dag. Självklart ville jag det. Jag är förkyld och kunde inte ta mig till Zinken, en av mina favoritarenor. Jag streamade matchen på Bandyplay i stället och fick se Hammarby vinna över VSK med 8-5, men siffrorna berättar inte hela sanningen.

Foto: Maxim Thoré
Foto: Maxim Thoré

 

VSK ledde med 3-2 i paus, hade skapat sju hörnor, missat alla, men tycktes ändå ha ett klart grepp om matchen. Hammarbys två mål kom när VSK hade fler gubbar på banan men av någon anledning tappade både spel och fokus. Oförklarligt.

Andra halvlek blev märklig. Hammarby skruvade visserligen upp tempot och skapade mer, men VSK borde inte tappa markeringen på Adam Gilljams inspel från sidlinjen till Ivan Lebedev och man är för bra på hörnrus för att släppa in tre hörnmål efter varandra.

Foto: Maxim Thoré
Foto: Maxim Thoré

 

Innerst inne handlade det än en gång om tappat fokus, slarv och brist på offensiva spelvarianter. En sista spurt ledde till en upphämtning från 3-6 till 5-6 och i det läget kunde det lika gärna ha blivit 6-6 som 5-8. VSK satsade framåt och lämnade oceaner av fruset vatten till hemmaspelare att öka på siffrorna.

Varför gick spelet i baklås efter den första halvleken när VSK gång efter annan tog sig fram på högerkanten? Vad gjorde Hammarby för genidrag som jag inte såg? Annat än att öka tempot och sluta sjabbla med bollen på egen planhalva?

VSK ökade inget tempo, VSK förmådde inte byta spelidé. Halvorna körde fast, Ted Bergström åkte mest offside, Simon Jansson försökte och försökte, Landström vände mer bakåt än framåt, Holmberg gjorde ett snyggt mål men drog på sig en onödig utvisning, Joneby fick mest jobba i backlinjen, Olsson fixade en straff men inte mycket mer. Och Bruun fick vila ett bra tag efter en smäll vid en hörna.

Foto: Maxim Thoré
Foto: Maxim Thoré

 

Foto: Maxim Thoré
Foto: Maxim Thoré

 

Kort sagt: Mesta mästarna är inne i en formsvacka.

Men håll med om att Maxims bilder är jättefina. Det finns fler.

Jo, bandyn. Det såg så bra ut när jag såg VSK spela mot Vetlanda för några veckor sedan, på en streamad dator nere i franska Auvergne, när det fortfarande var plus femton ute och kyrkklockan klämtade nere i dalen. Jag kunde koppla ner mig med gott samvete när VSK ledde med 5-0 och ge mer datorkraft på nätverket till spelhungriga barnbarn.

Det såg fortsatt bra ut i Uppsala när Sirius inte hade någon egentligen chans mot ett säkert spelande VSK. Så kom då en fantastiska hemmamatchen mot Saik den 9 november, det är ju mer än två veckor sedan. Det blev 5-5 som ni minns, efter en av de bästa bandymatcherna i hallen på mycket länge. Den följdes av en enkel utklassning av Tellus.

Mesta Mästarna såg ut som Mesta Mästarna.

Så, för en vecka sedan, hade någon petat in grus i det grönvia maskineriet nere i Vänersborg, där VSK inledningsvis spelade med en sällan skådad oskärpa. Felpass, slarv och bristande fart, påminde om den dåliga perioden i första halvlek i dag, när Hammarby tappade spelare till utvisningsbänken och VSK tappade spelet.

Det hade inte behövt bli förlust i Vänersborg, som jag såg det borde VSK ha fått straff i slutsekunderna när Holmberg (var det väl?) drogs omkull. Men vi får inte glömma att matchens snyggaste prestation svarade Emil Wiklund för när han gjorde en synnerligen elegant Dallasdragning som gav honom fri väg genom VSK:s vänsterförsvar innan han pricksköt segermålet.

OK, förlust borta mot Hammarby är inte hela världen. Bajen är svårslaget.

Men om det blir förlust på onsdag igen, mot Villa här hemma, då börjar vi nog undra litet till mans vad som hänt.

Undrar om Maxim kommer dit och fotograferar också?