Vad har hänt?

Än en gång lyckades jag trassla mig förbi alla hinder (varför ska det vara så infamt krångligt, så dum är jag inte...) och få fram en fungerande bild från Trollhättan för 99 kr. Väl uppkopplad var sändningen bra och kommentatorn helt OK.

Men spelet! Vad har hänt med detta så spelskickliga grönvita lag? Jag överdriver inte om jag påstår att bottenlaget Gripen kunde ha haft ledningen med både 3-0 och 4-0 i paus. Ted Bergströms reducerade med en petning i röran framför mål efter en av alla dessa sjuttiosjutton VSK-hörnor som dunkades i ruset, i magen på målvakten eller i reklamskyltarna. När slog Patrik Sjöström eller Anders Bruun in en hörna senast?

När anfallsspelet i nio fall av tio slutar med ett misslyckat inlägg från kanten eller en hörna så måste ju hörnorna fungera. Låter självklart, men man kan inte bygga ett spel på något som inte funkar.

Det är mycket som inte funkar i VSK just nu. Motståndarna har hittat patentmedicinen: backa hem i mitten, släpp kanterna, rensa bort inspelen. Än finns inga fungerande grönvita motmedel. Alla anfall dras upp på samma sätt, via Joneby eller Hompa, så fram till en tjurrusande Simon Jansson eller kantvinglande halvor. Inga snabba instick till toppforwards. Jonas Nilsson fick inte en boll att jobba på.

Och varför i all sin dar prövar man inte det halvlånga spelet när man vänder upp frånm defensiven? Det långa spelet finns inte alls. Jag räknade till ett enda lyft i kväll, från Rintala. Man behöver inte vara nostalgiker för att längta efter en Josen Olsson som kunde lyfta från sin högerbacksposition bort till klubban på Hasse Johansson i vänsterinnerläge. Spelvändningen över hela planen tog tre sekunder.

När VSK kör fast som nu blir spelet oerhört förutsägbart, hur mycket spelare och tränare än intalar varandra att öka tempot och släppa bollen i fart. När de närmar sig gröten är det bara att vända hem och ta ny sats, sedan blir det ett felpass och motståndarna kontrar blixtsnabbt med de långa bollar som VSK saknar.

I söndags mot Bollnäs kunde vi trösta oss med att laget skapade drösar med chanser. Ikväll skapade laget hörnor, men knappt något mer. Backlinjen balanserade på sköra trådar när Gripen vände och ett halvt tjog västeråsare var på väg tillbaka efter att ha "befolkat straffområdet" på det sätt som gav så många mål innan motståndarna lärde sig det.

Hur illa är det? Jag vet inte. VSK vann ju trots allt World Cup med flera skador och spelade bra. Spelet finns förstås nånstans under ytan. Fler måste tillåtas kliva fram, det ska inte behövas skador för det. Alla uppspel måste inte gå över samma spelare, om och om igen. Simon Jansson kanske ska ligga och lura och komma som en blixt från klar himmel, inte som ett ånglok som tar fart nere på egen planhalva med destination mittgröt.

Nu väntar Villa hemma på fredag. Då vänder det. Eller...?

Jag hade förresten gärna varit i Edsbyn ikväll. Byn låg under med 5-7 mot Saik med kvarten kvar. Vände och vann med 10-7!

Bandy kan vara kul, 2-2 i Trollhättan var det inte.

Bandyplay i november. Matchen är bara att glömma.
Bandyplay i november. Matchen är bara att glömma.